Det har ökat allmänhetens intresse för transgenderns liv efter den mycket publicerade kommande ut ur Caitlyn Jenner liksom insatser av sådana aktivister som Orange är The New Black skådespelerska Laverne Cox och förespråkare / författare Chaz Bono.
Trots att det är en del av det större HBT-gruppen (lesbisk, homosexuell, bisexuell och transgender) har inte mycket fokus lagt på transpersoner, särskilt när det gäller hälsorisker och behov hos både män till kvinnor (MTF ) och transpersoner från kvinnor till män (FTM).
Ny forskning har undersökt effekten av HIV på transgenderpopulationen, inklusive de kliniska resultaten av dem som lever med viruset. Det som mest bestämt är att hiv-risk inte bara är annorlunda bland denna befolkningsgrupp, men att det fortfarande finns ett stort missförstånd beträffande hälsobehoven hos transgender kvinnor och män, varav många fortfarande är omöjliga.
HIV-prevalens hos transgenderfolk
I ett nationellt representativt urval av HIV-infekterade personer som tar emot sjukvård, beräknas 1,3 procent identifieras som transgender kvinnor. En systematisk granskning drog vidare slutsatsen att i 16 länder med en manlig dominerande epidemi (inklusive USA) uppskattades hiv-prevalensen bland transgenderkvinnor vara 19,1 procent – en oerhört hög hastighet och anses vara hyperpreventiv (dvs förekommande i 15 procent av befolkningen eller mer).
HIV-värden var överraskande högre i höginkomstländer (21,6 procent) än i låg- och medelinkomstländer (17,7 procent), med en generell trefaldig risk att förvärva HIV jämfört med den allmänna befolkningen.
Den högsta andelen av alla var dock i USA, med en svimlande 27,7 procent hiv-prevalens.
Även om det inte finns så mycket data om hiv hos transgender män anses prevalens och riskbeteende vara låga, enligt en studie från 2008 av amerikanska centrum för sjukdomsbekämpning och förebyggande åtgärder (CDC).
Hiv-risk i transgender Människor
Transgenderkvinnor i USA är i allmänhet mer marginaliserade och socioekonomiska utmaningar än icke-transgender, ofta hemlösa med låga inkomster och lite till ingen hälsodäckning. Majoriteten (60-70 procent) får inte regelbundet tillgång till sjukvård, inte bara för att kosta utan för avsaknaden av transgendervänliga tjänster. Som ett resultat är en stor andel, både MTF och FTM, tvungna att få hormonbehandling genom olagliga källor, en övning som är känd för att öka sannolikheten för HIV-infektion.
Dessa problem förvärras endast i MTF-transgender ungdomar, där höga tvingade kön (52 procent), fängelse (37 procent), kön i utbyte mot resurser (59 procent) och svårigheter att hitta anställning (63 procent) placerar dem vid inneboende hög risk för hiv.
Dessutom var höga sexnivåer som påverkades av droger eller alkohol (53 procent) kopplade till högre nivåer av oskyddad, mottagande analsex (49 procent). Och när man injicerade narkotikamissbruk och nåldelning betraktades som sällsynt rapporterade 29 procent att de olagligt injicerade flytande kisel – en övning som inte direkt var knuten till HIV men som hör samman med sämre hälsoutfall (inklusive sklerodermi, andningsemboli och autoimmuna störningar).
Unmet medicinska behov hos transgenderkvinnor
Alla dessa faktorer bidrar bara till sårbarheten hos transgender kvinnor i allmänhet, med isolering och stigmatisering, som ytterligare påverkar hiv-räntorna samt långsiktigt vård av de smittade. Detta framgår av bristen på upplysningar ses hos många transgender kvinnor med HIV. En 2008-analys av CDC konstaterade att medan 27,7 procent av transgenderna testade positiva för HIV, identifierade endast 11,8 procent sig som HIV-positiva.
Detta kan delvis förklara varför en lägre procentandel transgender kvinnor kan upprätthålla adherens till terapi och varför endast 50 procent på terapi kan bibehålla fullständig viral kontroll.
Även bland transsexuella kvinnor med sjukförsäkring som regelbundet ser en allmänläkare, anser 25 procent kostnaden, tillgången till specialister, och bristen på transgendervänliga och transgender-kunniga utövare som hinder för vården.
En omvandling av nuvarande kliniska metoder – liksom en bättre förståelse för transgenderens och kvinnornas behov – kan effektivt förbättra kvaliteten på hiv-vård och förebyggande åtgärder för denna riskfyllda befolkning. Mer specifikt skulle detta behöva inkludera:
- Ökad känslighet och relevanta tjänster för att bättre interagera med transgendergemenskapen.
- Att erkänna en transpersoners identitet som autentisk, inklusive användandet av lämpliga pronomen och titlar.
- Bättre tillgång till vårdresurser.
- Utbildning och förebyggande material som är lämpliga för transgenderupplevelsen.
