Detta dokument handlar om teckenspråkiga tolkar för döva. Den erbjuder en undersökning av SL-tolkarnas och deras döva kunders historia, roller, ansvarsområden och relationer. Fördelar och nackdelar för kunder och tolkar kommer också att diskuteras. Slutsatsen tyder på att större känslighet, ökad finansiering och medvetenhetskampanjer, till exempel, är nödvändiga för att erbjuda hörande personer en chans att se sina döva motsvarigheter lika och förtjänar finansiering.
Historia av SL-tolkar
Även om den verkliga existensen av den allra första tolk är okänd föreslås det att tolkrollen började med grotta personer. En dövgrotta person skulle be en hörande person att fungera som tolk för både döva och hörsel, grotta personer (Humphrey et al., 1996: 91). Begreppet begrepp, tolk, kom till existens på 20-talet, i vilken tid det brukade hänvisas till en mellanhand, hjälpare, vän eller rådgivare (91). Historiskt tolkar betraktades som volontärer, som ofta var släktingar, vänner eller arbetsgivare. Efterfrågan på tolkar av hög kvalitet uppstod efter första världskriget (44). I slutet av 1960-talet kom professionella utövare eller tolkar fram ur poolen av volontärer.
I Kanada infördes "Canadian Hearing Society (CHS)" 1940 för att officiellt tjäna och stödja Döva, Deafened och svårt att höra människor, föräldrar till döva och hörselfulla barn och att utbilda allmänheten. SL tolkar började erkännas som en värdefull tjänst i början av 1970-talet.
Detta ledde till inrättandet av Ontario Association of Sign Language Interpreters (OASLI) 1982. Många SL-tolkar löser sig för grundläggande certifieringar som först erbjöds 1989, som förblir lönsamma idag. Den grundläggande certifieringen har fyra segment som observerar student tolkar – prestanda färdigheter som bedömts genom en live intervju: Komplett kompetens certifiering (CSC), omvänd kompetens certifiering (RSC), tolkning certifiering / trans-literating certifiering (IC / TC), muntlig tolk Certifiering: Omfattande (OIC: C) och delcertifiering (OIC: CPC).
För närvarande är det ett behov av SL-tolkar att fylla klyftan mellan det betydande antalet döva personer och tillgången till tolkar. I själva verket har många tolkar inte den språkliga färdighet som krävs för att effektivt översätta. Som ett resultat ger de ofta felaktig information som skapar ytterligare förvirring och frustration mellan döva och hörande personer (Humphrey et al., 48).
Tolkar som inte alltid behövs
En vanlig missuppfattning av hörselvärlden är att döva personer önskar närvaro av en tolk i alla situationer. Dövpersoner behöver, om nödvändigt, närvaro av en SL-tolk när de bedriver medicinsk, juridisk, yrkesmässig, pedagogisk och annan fråga som kräver fullt deltagande i hörselvärlden. Men frånvaron av SL-tolkar hindrar inte kommunikation från att äga rum. Det finns alternativa sätt att kommunicera med varandra, inklusive: gester, läppläsning, skrivning och textmeddelanden. [Guide note: även datorer, t.ex. anteckningsblock]
Utbildningstolkning i Kanada
När det gäller SL-tolkrollerna i kanadensiska utbildningsinstitutioner hävdar Marty Taylor (1988) att deras närvaro för döva kunder gör det möjligt för den senare att "uppnå lika tillgänglighet" (38) för dem som söker akademisk framgång. För att hjälpa studenter på alla utbildningsnivåer krävs tolkar att ha ett specialistcertifikat i något av följande: Specialistcertifikat: Juridisk (SC: L), Specialistcertifikat: Scenkonst (SC: PA) eller Masters Comprehensive Skills Certificate (MCSC) ).
Faserna för att erhålla ett av dessa certifikat börjar med att skicka ett skriftligt prov som ifrågasätter studentens kunskaper om: Förbundet för Visual Language Tolkers Association of Canada (AVLIC) och andra närstående organisationer, praxis för SL-tolkning och språk och kultur för döva personer (124). Efter att en person har slutfört den skriftliga delen av provet, genomgår han / hon den del av provet som kallas Tolkningstestet (TOI).
När en person har slutfört alla krav på specialbeviset, beviljas han en av Tolkningsregisteret för Döva (RID). Därmed förenar han / hon med andra professionella SL-tolkar. Tolkarna är då kvalificerade att arbeta med olika kunder i en mängd olika inställningar: en-till-en, liten och stor gruppdiskussion.
Interpreterutbildning i Kanada
Följande lista över institutioner erbjuder för närvarande kurser för SL-tolkar: George Brown College, Ontario, Douglas College, British Columbia och Red River College, Manitoba. Många institutioner som erbjuder kurser för SL-tolkar har tvingats stänga till följd av att de inte har dragit sig till och behållit klassrumsnummer. Ett huvudhinder för högskolor som erbjuder SL-program är det låga antalet studenter som studerar. Det stora antalet studenter som misslyckas eller släpper ut programmet beror på den höga stressen som är inblandad i att lära sig amerikansk teckenspråk (ASL) samtidigt som man förstår hur man översätter den till engelska och visum-om-versa. Det är nödvändigt att notera att ASL är ett "visuellt språk med egen grammatik och syntax som är helt annorlunda än engelska." Utmaningarna att bli SL-tolk är så stora att det tyvärr resulterar i att många SL-studenter slutar sina studier och avslutar sina karriärmål.
David Howell (2003) noterar några av de hinder som högskolorna står inför genom att diskutera stängningen av SL-tolkprogrammet vid Grant MacEwan Community College: "I förra veckan meddelade Grant MacEwan College sitt teckenspråkiga tolkningsprogram slutar när den nuvarande klassen av 10
"Det är ett högkostnadsprogram med låg efterfrågan", säger högskolesekreterare Michelle Leveille vid den tiden. Klippet är en del av en ansträngning från högskolan att trimma utgifterna med 2 miljoner dollar under det kommande året "(Cityplus 5 juni 2003. Efter trenden att spara pengar och den efterföljande minskningen av statliga medel för sådana program har många andra kanadensiska högskolor stängt sina SL-program, till exempel: Sheridan College, Ontario, St Mary’s University, Nova Scotia och Cambrian College, Ontario. Ytterligare hinder för SL-tolkningskandidater
Studerande som gör examen står inför ett annat hinder när de påbörjar sin karriär – brist på erfarenhet av fält, översätter certifieringen inte jag nto en kryddat tolk redo för disciplinen. Det låga antalet nyutexaminerade, utan något eget fel, befinner sig dåligt beredd att fungera som SL-tolkar.
Graduerade SL tolkar önskar program som är inriktade på att hjälpa kandidater i fältarbete.
För detta ändamål går många på sekundärstudier för att tjäna de nödvändiga uppgifterna för att lyckas inom sitt område. För detta ändamål önskar de omfattande kunskaper om Döva kultur, engelska och ASL eller kanadensiska teckenspråk (CSL). Enligt Humphrey et al. Har den genomsnittliga professionella SL-tolken en "Bachelor- eller magisterexamen" (369).
Författarna påpekar dock att framgångsgraden för forskarstuderande speglar dem som är kandidatexamen, ungefär tio procent av de som ursprungligen var inskrivna.
Bristen på regerings-, affärs- och privat finansiering för att utveckla utbildningen, utrusta och betala kvalificerade SL-tolkar förnekar döva personers behov, önskemål och rättigheter, som strävar efter att leva ett fullt balanserat liv i en dominerande hörselkultur.
SL Tolkarnas roller och ansvar
Enligt Ron Hahn (1996) har de flesta SL-tolkar "stark tolkningsförmåga," som gör det möjligt för dem att utveckla och etablera "sitt eget rykte" (12). SL-tolkar är ansvariga för att underlätta kommunikationen mellan användare av teckenspråkiga (döv och hörsel) och icke-tecknade användare (hörsel). Tolkningen avser trots allt en person som översätter mellan två eller flera personer med alternativa sätt att kommunicera eller som talar olika språk.
Kvalificerade tolkar försöker överbrygga och sammanfoga de två världarna tillsammans – hörsel och döv. Trots att SL Tolks ansvarighetscentrum för att översätta information till hörsel- och döva kunder, skapar språkproblem potentialen för stor spänning bland tolkar, skolans tjänstemän och döva studenter "(Lane et al., 1999: 259).
Det är SL-tolkarnas ansvar att se till att informationen klart kommuniceras till båda parter, inklusive ASL-ordförråd och överföringsstrukturen.
När det gäller problemen med att överföra information till båda parter, svarar en av mina intervjuade, Bob, en erfaren SL-tolk: "Ofta med tolkningsuppdrag finns en tydlig början, mitt och slut på min roll som tolk" ( "Intervju" den 19 februari 2006). Bobs uttalande speglar hur relevant relationen mellan SL-tolkar och döva kunder strävar efter att följa en tydlig, linjär väg för att säkerställa att översättningen av informationen är transparent.
Detta stöder Lane et al. Argument att alla SL-tolkar, medan de arbetar med kulturella döva kunder, borde ha "den färdighet som involveras [som] kräver en mycket mer omfattande kunskap om ASL" (258).
SL tolkarnas kunskaper och expertis behövs speciellt när de döva kunderna befinner sig i kritiska situationer som kräver tydlig kommunikation. Till exempel när Döva kunder befinner sig i situationer som handlar om lagen, barnhjälp eller medicinska nödsituationer.
För att bli tolk måste en person vara kulturellt känslig och villig att agera som medlare mellan döva och hörselvärldar. När en person blir tolk är han / hon medveten om kommunikationen som förekommer i både världar-engelska och ASL-medan de andra parterna inte gör det.
Således varierar tolkens kunskaper och kunskaper i stor utsträckning "(257), vilket är den främsta orsaken till döva kunder kräver tillgång till kvalificerade, kompetenta SL-tolkar. De måste kunna dra på sina bakgrunder på sätt som är användbara så att de kan tolka i vilken typ av situation som helst, såsom konferenser, möten, föreställningar, skolor, domstolar eller sjukhus.
Tolkarna är professionella men människa för
En dövklient, Lola, välkomnar SL-tolkarna som professionella eftersom hon tror att de "gör ett bra jobb, och de är vänliga nog att gå på college för att lära sig att översätta för döva" Lola fortsätter , "Vi behöver dem, utan dem, vi skulle vara frustrerade, kämpar och har begränsad kommunikation." Lolas uppskattning återspeglar de flesta kunders tankar om kvalificerade tolkar. Döva kunder har stor respekt för SL-tolkarna, som tog sig tid att slutföra sin utbildning för att bli professionella tolkar.
RID är "den nationella professionella organisationen av tolkar – den har en särskild intressegrupp för utbildnings tolkar" som försöker bli bättre kvalificerade (Lane et al., 257). Lane et al., Hävdar att "det är lämpligt [för SL tolkar att] vara skyldig att hålla en högskoleexamen om de väljer att arbeta i utbildningsinställningen" (261). Men en tolk som jag intervjuade, Mike, utropar: "Jag är inte en maskin!" Termen maskin är ett kraftfullt uttalande som betonar tolkets ansvar och tryck för att översätta två språk samtidigt med fysiska och mentala fakulteter. Som Mike påpekar, kan professionella SL-tolkar inte förväntas vara känsloslösa och smärtfria medan de arbetar i de långa timmar som krävs ibland. Människors utrop speglar således tolkarnas behov för att ses som mänskliga och inte bara som "verktyg".
Enligt Jan Kanda (1990), behåller tolkningspersonal egenvård i en krävande men ändå fruktbar, ockupation är att hålla sig till professionell decorum. Som sådan upprätthåller tolken ett professionellt avstånd från sina klienter för att "kunna orsaka kausal och social interaktion med sina professionella kunder" medan de arbetar (2).
Sal, en klient, innebär att många tolkar gör sitt bästa för att "bemyndiga de berörda parterna, för att balans är viktigt och det är neutralitet. Det är viktigt att följa dessa principer för att kompensera de ganska emotionella konversationerna som äger rum ibland . Inblandning kan bli ett problem och störa tolkningen. "För att minst säga, är SL-tolkarnas roll en utmanande, eftersom de behöver behålla medvetenheten om sina roller och ansvarsområden genom att inte bli intellektuellt, fysiskt och känslomässigt involverade under arbetet med kunderna för att säkerställa att vården är korrekt så att den är till nytta för sina kunder och för sig själva.
Förhållande mellan SL-tolkar och kunder
I diskussionen om förhållandet mellan kunder och SL-tolkar vill jag notera att jag skriver från en förutbestämd position: en kulturellt döv, ung, svart, kvinnlig student. Som sagt har jag försökt att lära mig mitt ämne på ett vetenskapligt sätt. I följande avsnitt undersöks förstahandskonton från Döv-klienter och SL-tolkar. Intervjuerna drogs från en pool av personliga vänner, representativa för alla samhällsskikt och SL-tolkar jag tidigare har arbetat med.
En fallstudie från 1998 handlade om yrkesmässiga aspekter: förmåga att behandla sin klient med respekt och värdighet, avlägsna från egna intressen och förutse sig för att bättre kunna tjäna kunden, sträva efter att tillgodose kundens behov snarare än att överlappa strukturer och förfaranden som disempower dem.
Under skrivandet av detta papper blev jag bekant med följande fallstudie och fann de bakomliggande frågorna om förtroende eller dess brist på detta, som är relevanta för detta avsnitt.
Klienten var en femtonårig tjej, "Rose", som deltog i en vanlig gymnasieskola för första gången. När Rose gick in i klass 10, hade hon tidigare utbildats i dövskolor, CHS tilldelade henne en "underbar" kvinna, "Pat". Rose och Pat hade ömsesidig respekt för varandra som uppfyller de kriterier som anges ovan. Pat var nådig, snäll och uppmuntrad Rose. Rose, en tonåring inför det offentliga skolsystemet för första gången, knuten till Pat och var mycket ledsen att hon skulle gå på mammaledighet.
Men Rose var säker på att Pat skulle återvända vid slutet och så välkomna Pats ersättare, "Beth".
Rose började märka störande trender i hennes förhållande till Beth. Till exempel var Beth ofta otålig med Rose. CHS, Döva skolor och det offentliga skolsystemet som Rose deltog kunde inte informera henne om hennes rätt till en anmälare. Så Rose försökte ta egna anteckningar. När Rose skulle böja huvudet för att skriva skulle Beth bli irat och otålig, förödmjukande Rose framför hennes klasskamrater. Beth skulle vinka för att få Rose uppmärksamhet och berätta för henne att "lyssna" och inte sänka huvudet.
Rose blev förståeligt skadad, raid rädd och generad av Beths fientliga beteende. Rose "ögon skulle svälla upp med tårar", och Beth skulle "rulla ögonen och bli arg." Beth bröt sedan sitt konfidentiella klient-tolkförhållande när hon pratade med en annan tolk under en lunchpaus, och ropade Rose för att visa sin viscerala reaktion på Beths orimliga krav att "bara lyssna" till henne.
Rose misstänkte och misstro på Beth växte som Beths olämpliga beteende fortskred.
Lyckligtvis visade Rosas klasskamrater stort stöd för henne eftersom de var sympatiska med hennes situation. Beth blev en oönskad inkräktare i klassrummet och Roses klasskamrater skulle ofta "rädda" henne från Beths tirades. Trots klasskompisstöd led Rose sig av förlust av självkänsla, svårigheter att koncentrera sig och ångestattacker när han kom i kontakt med Beth. Rose, en dedikerad och framgångsrik student, misslyckades ett test av rädsla och ångest vid Beths fientliga närvaro.
Slutligen kom dagen när Pat återvände och Beth lämnade. Beths effekter på Rose släpptes under omsorg och respekt för sin tidigare tolk, Pat. Rose-filmen validerades för att lära sig att Beths uppträdande var i direkt kränkning av AVLICs "Code of Ethics". Men den mest oroande aspekten av Roses förhållande till Beth resulterade i att Beth skadade Roses förtroende för tolkarna och skadorna på hennes skolarbete under Beths riktning.
Rose erfarenhet visar vad som händer när en SL-tolk, som Beth, saknar respekt för hennes klient, Rose. Å ena sidan resulterade effekterna på Rose i en långsiktig misstro och rädsla för att samma situation uppstod igen när man träffade en ny tolk. Å andra sidan bemyndigade Rose sig själv genom att bli informerad om hennes rätt att omedelbart säga upp en sådan SL-tolk som Beth.
Kundens rättigheter avseende tolkare
När det gäller förhållandet mellan klient och SL tolkar, hävdar Angela Stratiy (1995) att klienterna har rätt att anställa en professionell SL-tolk:
1) Vi har rätt till lika tillgång till information.
2) Vi har rätt att välja våra tolkar.
3) Vi har rätt att vägra att acceptera en okvalificerad eller okompetent tolk.
4) Vi har rätt att berätta för en tolk att vi har svårt att förstå eller att vi känner oss obehagliga med honom / henne.
5) Vi har rätt att berätta för en tolk och / eller hans / hennes arbetsgivare att ytterligare uppgradering är nödvändig.
6) Vi har rätt att tro att våra åsikter om en tolk förmåga är värdefulla. (Redaktionell gäst: Är du nöjd med tolkar? 3)
Stratiys lista över döva kunders rättigheter och skyldigheter förstärker känslan av en annan intervjuad kund, "Sherry": "Att anlita en SL-tolk är en del av den större etik som styr sina relationer tjäna de praktiska skälen till deras service till döva kunder. " Sherry lyfter fram att döva kunder alltid ska använda en professionell som betjänar kundernas behov. "SL-tolkar ska utbildas, opersonliga och professionella." Många kunder önskar SL-tolkar med många års erfarenhet och som följer AVLICs "Code of Ethics".
En professionell ASL / engelsk tolk, Martin Koob (1996) diskuterar i artikeln "Titta på framtiden: Att bli professionell", tre problem som plågar några relationer mellan kunder och tolkar:
Om en person som arbetar som en tolk är inte kvalificerad att göra det där arbetet, det finns inget som kan göras för att förhindra att de fungerar som tolk.
Om en person som arbetar som tolk inte agerar på ett etiskt sätt, finns det inte ett sätt att censurera dem.
Om en tolk bryter mot lagen när han / hon utför sina uppgifter som tolk finns det ingen formell mekanism som hindrar att han / hon fortsätter att fungera som tolk (14).
- Koob fortsätter att föreslå att dessa problem måste lösas om kunderna ska skyddas mot missuppfattningen av oprofessionella SL-tolkar. Korrekt styrning av klient-tolkrelationen och en vilja från båda sidor att komma fram i en säker och säker miljö, utan rädsla för repressalier, att rapportera överträdelser är nödvändiga för att säkerställa att klienten och tolkarnas rättigheter är uppfyllda.
- Enligt en döv kund, "Elizabeth", faller det på tolken att inte skapa en situation där potentiella konflikter kan uppstå mellan kunder och SL tolkar. För att hantera konflikter som uppstår, anser Elizabeth det bäst att "hantera det pragmatiskt och snabbt". Kunder och SL-tolkar har många sätt att hantera alla typer av konflikter som uppstår under sin tid tillsammans.
- Talar Manny, en döv klient, om sin strategi för att hantera konflikter med sin tolk: "Jag väntar tills efter en klass, hitta en privat plats, som i ett hörn av korridoren,
för att diskutera privata mina farhågor över "det här och det", saker jag inte gillar och önskar förändras. Jag erbjuder alternativ för oss att komma överens om. " Det bör noteras att SL tolkar har samma rätt att behandlas med respekt av sina kunder. Mikaels tidigare uttalande, "Jag är inte en maskin", upprepar björnar. Ingendera parten är att misshandla den andra, men är ansvarig för att kommunicera respektfullt och professionellt.
Enligt Cynthia B. Roy Roy (1995) kan en tolkrolls roll definieras som professionell om man har följande:
Komplett flyt på två språk (i detta fall amerikanska teckenspråk och engelska)
Tolkningsförmåga
En bred allmän kunskap
Kunskap om det område där han / hon tolkar
- Biskulturell känslighet, och
- En högutvecklad känsla av professionalism (137).
- Roys lista uppmuntrar döva kunder att närma sig anställning av en SL-tolk med förtroende med att de vet rätten till professionell etikett och behandling. Relationen mellan SL tolkar och klienter fungerar effektivt när båda parter känner till gränserna och uppförandekoderna som styr dem.
- Enligt "Sylvia", en SL-tolk: "De flesta konflikter kommer från konsumenterna utan att veta vad mitt jobb är (eller inte!). Det verkar härröra från mer hörande konsumenter än döva. De flesta döva känner till tolkar och inte trycka gränserna.
- Vissa höra konsumenter blir obehagliga med mig och Döva personen, där hörseln blir besvärlig, och kräver till och med ibland. "
- Ändå blir gränserna korsade. Till exempel när professionell avstånd börjar omvandlas till ett personligt förhållande. Det här uppstår för många SL-tolkar som arbetar med döva kunder (liksom hörande kunder) som Sylvia betonar: "Ju längre du jobbar med någon, desto hårdare blir det för att behålla en professionell, fristående hållning." Du kan inte låta bli att lära känna de människor du jobbar med, och ofta kommer de döva konsumenterna att tala med tolkarna mer än hörapparaterna (och vice versa), som bara fördjupar deras band. "
Att utveckla ett ömsesidigt hänseende är inte att ses som något nackdeligt för någon part eftersom det ofta skapar en känsla av mänsklig koppling till den andra världen som önskas av antingen hörsel- eller dövklienten. En sådan växande uppskattning för varandras olika värld möjliggörs av tolken. Tolkarens personliga engagemang, så länge det ligger inom ramen för professionell decorum, kan gynna hörsel- eller dövklienten.
Slutsats:
SL tolkar är anställda enbart för att underlätta kommunikationen mellan hörsel och dövsklienter. Faktum är att, när hörsel- och döva personer pratar om varandra, behöver SL-tolkar inte märkas, men behandlas som icke-existens eller osynliga efter att de första bekräftelserna och introduktionerna har utbyts. Frågor (i Kanada) i förhållande till SL-tolkarna inkluderar: Regeringsnedskärningar, avsevärd brist på studenter som lockas till yrket, brist på kvalificerade SL-tolkar och efterfrågan från hörseln och döva världen för tolkar.
Resurser
Så du vill bli tolk? (2: a upplagan) Humphrey & Alcorn copyright 1995
AVLIC. (2006). Sammanslutning av visuella språk tolkar av Kanada. Juli 2000.
Bryman, Alan. (2004). Sociala forskningsmetoder 2: a upplagan. NewYork: Oxford University Press.
Butterworth, Rob R. och Flodin, Mickey. (1995). Perigee Visual Dictionary of Signing. New York: En Perigee Book.
kanadensiska hörapparaten. (2006). "Ontario Interpreter Services." 14 april 2006.
Carroll, Lewis. Alice In Wonderland (1869). IIIust. Ralph Steadman. New York: C. N. Potter, 1973.
Howell, David. (2003). "Avbrutna kursen" En stor förlust "för döva: Teckenspråkstolkar redan i kort leverans." Cityplus.
5 juni 2003.
Humphrey, Janice H. och Alcorn, Bob J. (1995). Så du vill bli tolk? En introduktion till tolkning av teckenspråk. 2: a upplagan. Texas: H & H Publishers. Kanda, Jan. (1989). Vad gör en "bra" tolk? "Konventionen, norra Kalifornien." Koob, Martin (1996). "Looking to the Future: Att bli en professionell." The AVLIC News, 10 (2), 14.
Lane, Harlan, Hoffmeister , Robert och Bahhan, Ben. (1996). En resa till döva världen. New York: DawnSignPress. (1993). "Problemet med definitioner, beskrivningar och tolkarnas rollmetoder." Journal of Interpretation. 127-154.
Stratiy, Angela (1996). "Är du nöjd med tolkar?" Döv Kanada, 2 ), 2-3.
Taylor, Marty. (1988). "Teckenspråkstolkarutbildning i Kanada." Legitimationen från 1988 års konferens för föreningen för språkprogetolkar i Kanada. Edmonton: AVLIC.
